Recension – PileUp!
Stadssimulatorer förväntas traditionellt sett bestå av enorma kartlandskap, mikro- och makrohantering av områden med byggnader och bostäder, otaliga strategiska beslut och ofta komplicerade socioekonomiska system.
Inte PileUp. Jo, visst innehåller det många strategiska beslut och både mikro- och makrohantering, plus alla de komplexa systemen man förväntar sig i en stadssimulator, men utan den tunga allvaret. Invånarna i din stad kan visserligen bli missnöjda och lida, vilket gör att spelet inte alltid är glatt, men PileUp är så smart utformat att du kan göra allt detta i en avslappnad, mysig stämning tack vare den söta och vackra grafiken.
Det unika med det här spelet är att du inte expanderar över stora landytor, istället måste du bygga på höjden (därav namnet PileUp). Med andra ord tillämpar du alla de strategiska beslut du normalt skulle fatta i en stadssimulator, men vertikalt.
Spelet erbjuder en utmärkt tutorial som jag rekommenderar att du följer, särskilt om du är ny inom genren. Den hjälper dig att bekanta dig med spelets kontroller och byggmekaniken.
Eftersom vi redan har konstaterat att du måste bygga vertikalt är det ingen större överraskning att startområdet ser ut som en liten, fyrkantig bit mark som knappt verkar rymma mer än två hus. Men det gör det. Du måste bara placera allt på strategiska platser för att uppnå maximal kapacitet och effektivitet.
Kontrollerna är enkla och precis vad man kan förvänta sig: rotera kartan, vrid byggnaderna, ändra din synvinkel för att få en bättre överblick över framstegen, allt med lättanvända tangentbords- och muskommandon.
Men vad händer när du verkligen måste börja bygga?
Börja bygga
Du börjar med en fabrik, omgiven av stödanläggningar och en variation av bostäder – från små, nästan minimala hus till större lägenhetskomplex. Och förstås, med människor kommer lycka eller olycka. Spelet hjälper dig att förstå befolkningens behov genom små bubbelikoner i olika färger, där varje färg representerar ett behov, som till exempel elektricitet eller vatten. Ju närmare du placerar en elstation intill bubblan, desto lyckligare blir invånarna.
Självklart behöver de också en park. Rekreation är viktigt, och i en så liten och tät miljö blir behovet av grönska helt avgörande.
Eftersom du staplar dina byggnader finns det begränsningar för var du kan placera en park, eftersom du inte kan bygga något ovanpå den. Spelet gör det tydligt genom att markera ordet “peak” när du försöker placera den på din lilla karta.
När du väl börjar förstå spelets begränsningar och möjligheter träder den strategiska delen fram tillsammans med en känsla av mysighet tack vare den charmiga, tecknade grafiken.
En annan begränsning att tänka på är att du inte kan placera en elgenerator intill en byggnad som är lättantändlig, eftersom den då kommer att explodera. Oroa dig inte, spelet hjälper dig även här genom att visa en riskradie när du för markören över kartan.
Att försöka lista ut de bästa strategiska positionerna för varje anläggning på en så liten yta kräver mycket planering, observation, rumsförståelse och snabba beslut särskilt eftersom staden börjar växa på höjden ganska snabbt. Du kan råka ut för en explosion här, och ett tapp i medborgarnas lycka där, men livet går vidare.
Jag måste nämna att spelet har lite av en kortdragningskänsla, eftersom du inte kan kontrollera vilka byggnadstyper du får varje omgång. De är delvis slumpmässiga och jag säger delvis eftersom du vet att ett visst antal hus kommer att genereras baserat på hur många husfabriker du har. Men ordningen de delas ut i kan du inte styra.
Det borde kanske inte vara så förvånande att människor känner sig lite missnöjda i så trånga levnadsförhållanden, men ditt mål är att göra det bästa av situationen. Om husen byggs snyggt, det vill säga att alla väggar fäster jämnt mot varandra och skapar stabila strukturer och om det finns en park i närheten samt alla nödvändiga samhällsfunktioner som el, vatten och värme, då kan invånarna leva lyckligt. Men kan du garantera att det förblir så när staden växer allt högre och blir allt tätare befolkad?
Den första etappen har några milstolpar, och när du når dem låser du upp fler anläggningar eller andra bonusar som kan göra ditt byggande enklare. Längst ner till höger finns en lyckomätare som visar hur många rundor du har kvar innan du förväntas förlora. Ganska hårt, jag vet, men det är en bra indikator på hur du bör gå vidare. Kanske kan du ändra något, köpa dig några extra rundor och klara den första etappen med framgång.
Vid mitt första försök efter tutorialen lyckades jag nå en befolkning på 2 645 istället för de 4 000 som krävdes för att slutföra etappen. Jag var inte särskilt strategisk i mitt byggande utan körde mer på känsla, medvetet, för att se vad som fungerade och vad som inte gjorde det, som en del av min inlärningsprocess.
Under min andra omgång var jag klokare, eller trodde jag i alla fall, och bestämde mig för en ny strategi. Jag började bygga från utsidan, täckte hörn och ytterkanter innan jag gick inåt. Det gjorde inte så stor skillnad. Jag lyckades överleva en dag till, tills mina invånare blev arga och startade ett upplopp, vilket markerar spelets slut.
Ytterligare en omgång senare lyckades jag hålla ut i 26 dagar innan jag förlorade, vilket känns ganska typiskt i den här typen av spel. Man klarar ofta bara en dag till, och sedan ännu en, i takt med att man lär sig mer. Varje runda lär du dig något nytt, och sedan något mer, och till slut förändras ditt perspektiv när du börjar förstå beteenden och hur byggnader fungerar bäst beroende på var de placeras.
Spelet växlar mellan dag och natt, och under natten, när allt blir mörkare, är det svårare att urskilja rutnätet och alla små detaljer på kartan. Det gör det lätt att missa en bra plats som syns tydligare under dagen, men det är en del av spelet. En annan svårighetsfaktor är att ju högre du bygger, desto svårare blir det att röra kameran lika fritt som på de lägre nivåerna. Men det är förväntat och bidrar till att spelet blir mer utmanande ju längre du kommer.
PileUp! är ett intressant byggspel med en charmig twist som definitivt är ett måste för fans av genren.
Recenserat på PC, Steam. Text och Recension av Xanthi Syrakou.
Skribent
