Recension – Hungry Horrors

Hungry Horrors är det första spelet från de två spelutvecklarna bakom Londonbaserade Clumsy Bear Studio.

Det här är en riktig godbit för pixel art-älskare. Ett klassiskt kortspel med pixelestetik, fyllt av fängelsehålor, trollkarlar och en prinsessa som måste rädda sitt kungarike från monster.

Prinsessan

Du är prinsessan i det här spelet. Hon framställs inte som en stark kvinna redo att erövra riken och besegra monster med kraft. Hon skulle inte orka bry sig, och det är helt okej.

Dessutom kan hon inte laga mat, och det vore egentligen inget problem – men i det här spelet är matlagning och matande en fråga om liv och död. I vilken annan fantasivärld som helst är brist på matlagningskunskaper inget stort bekymmer, men här är det det enda sättet att överleva monstren.

Vänta, va? Matlagning? Är inte det här ett kortspel? Jo, det är det. Så låt oss gå in på det.

Till en början tyckte jag att det var en intressant idé (kod för ”jag gillade det inte”). Varför skulle jag vilja ha matrecept för att mata monster? Jo, grejen är att när ett hungrigt monster dyker upp måste du mata det. Hur gör du det? Med din kortlek, där varje kort är ett matrecept.

Och här är en viktig detalj. Utvecklarduon har skapat en värld starkt inspirerad av brittisk och irländsk folklore, och som man kan förvänta sig innehåller deras stridskort läckra recept från regionen. Det är omöjligt att spela det här spelet utan att bli sugen på haggis.

Början

Låt mig ta det från början. Du är en prinsessa, och en bedårande katt tar dig genom tutorialen, som jag verkligen rekommenderar att du spelar igenom. Där får du veta mer om bakgrundshistorien och lär dig använda korten samt hur du skapar eller kryddar dina recept för bättre stridsresultat.

Som prinsessa har du ett slott som bas – platsen där du placerar dina material för att bygga dina recept. En trollkarl dyker upp då och då och ger dig visdomsord (eller irritationer), och det finns dörrar som var och en leder till olika grottsystem. Du måste ta dem steg för steg: först gå in genom den första dörren och klara alla nivåer där innan du kan fortsätta till nästa.

Gameplay

Det tvådimensionella gameplayet tar dig, den vackra prinsessan, in i grottor där du måste ”slåss” – eller mer korrekt, mata ett monster. Som i ett typiskt kortspel presenteras du med din kortlek, där varje kort representerar en maträtt. Spelet är turbaserat: först du, sedan monstret.

När monstret närmar sig steg för steg måste du lyckas stilla dess hunger innan dina drag tar slut. Gränssnittet visar hur många steg du har kvar, om monstret är suget på sött eller salt, samt hur många matningspoäng varje kort ger. Först när monstret är ordentligt mätt är det besegrat, och du som prinsessa kan samla in bytet.

Självklart börjar du spelet med enkla (men till synes väldigt goda) recept, som du sedan behöver utveckla och förbättra för att kunna mata mer krävande monster.

Hur får du nya eller förbättrade recept? Genom att klara nivåer – eller grottor, som de faktiskt är – där bytet kan bestå av ingredienser till mer avancerade recept, ”kettleware” (köksutrustning), nya recept eller nya kryddor som ger dig olika bonusar.

Tänk också på att du måste mata dig själv, eftersom din egen uthållighet minskar. Förlorar du en strid svimmar du och förs tillbaka till slottet, där du får börja om igen.

Oroa dig inte om du plötsligt stöter på fiender med betydligt större hunger än tidigare. Spelet anpassar sig och ger dig motsvarande kort – använd dem klokt.

Och svårighetsgraden kan öka rejält. Det som först kändes lättsamt blev betydligt mer utmanande när jag kom till nästa nivå, där det inte alls var lika enkelt att mata monstret som jag trott. Det blev markant svårare – och det är en bra sak. Spelet utmanade mig plötsligt och lät mig inte bli bekväm eller uttråkad.

Nu måste jag vara strategisk. Jag måste samla fler recept, fler ingredienser, mer kettleware och bygga en stark kortlek för att kunna mata det mest krävande och hungriga monstret i mitt kungarike.

Ett roligt spel

Det finns också flera roliga ögonblick. En gång lämnade jag datorn en stund, och när jag kom tillbaka höll karaktären på med olika små sysslor för att fördriva tiden. Oftast har hon ett uttryck med slutna ögon och en lätt ointresserad min, men ibland börjar hon dansa eller leka med något som såg ut som en potatis. Ett härligt, humoristiskt inslag från utvecklarna.

Hungry Horrors är ett roligt pixel art-spel med ett ovanligt val av ”vapen” i strid. Vem gillar inte mat? Dessutom är det ett utmärkt sätt att lära sig mer om traditionell mat från de brittiska öarna. Det jag uppskattade mest var hur spelet, precis när jag började känna mig bekväm, introducerade nya utmaningar. Nya recept, nya monster, nya kryddor att experimentera med, ny kettleware att samla – allt nödvändigt för att bygga en stark kortlek och mata även det mest krävande monstret.

Om du gillar pixel art och kortspel är det här definitivt värt att testa. Spelet är fortfarande i beta, men redan nu en mycket underhållande upplevelse.

Spelat på Windows. Text och Recension av Xanthi Syrakou.

Skribent