Recension – CIPHER ZERO
Ett stämningsfullt och geometriskt pusselspel som utmanar din hjärna och belönar ditt logiska tänkande.
CIPHER ZERO skapades under en helg-jam av utvecklarna Ben Wu och Jordan Toth. Den positiva responsen från spelarna uppmuntrade dem att utveckla en prototyp och fortsätta bygga på spelet. När de tog sin prototyp till nästa nivå samarbetade de med Zapdot, en oberoende spelstudio, som hjälpte till att vidareutveckla och ge ut spelet.
Det är ett regelupptäckarspel, presenterat i ett förtjusande geometriskt gränssnitt, med behagliga stämningsfulla designer och ljud, som både kommer att utmana din hjärna och samtidigt slappna av dig på sätt du inte hade förväntat dig.
Spelet består av olika nivåer, var och en fylld med pussel. Varje nivå har sitt eget namn och sin unika bakgrundsmiljö. Mer exakt är varje nivå ett biom, och jag märkte att min resa började vid SJÖN.
Jag klev in på nivån och möttes av en minimalistisk, geometrisk bakgrund med glödande trådlinjestigar som pulserade rytmiskt i ett lugnande tempo. Dessa visuella inslag gjorde upplevelsen ännu mer uppslukande.
Eftersom det är ett regelupptäckarspel var jag tvungen att själv lista ut reglerna för pusslet. Spelet ledde mig långsamt framåt, från allra första början, genom att visa mig en fyrkantig ruta som jag behövde klicka på för att aktivera. Sedan blev rutorna två, sedan fyra, och så vidare. Till slut, efter de första ’tutorial’-nivåerna, består varje pussel av ett antal rutor som bildar ett rutnät i olika former, och mitt mål är att aktivera rätt rutor.
Kort därefter introducerades en ny regel. Ljussignaler eller symboler placeras på eller bredvid rutorna eller raderna i rutnätet, och var och en representerar en ny regel.
Varje ny indikator introducerades i lagom takt, vilket gav mig tillräckligt med tid att vänja mig vid den föregående innan nästa dök upp. Reglerna är enkla, och efter ett par misstag började ett mönster träda fram. Men det betyder inte att lösningen är lätt. Vissa pussel kan bli riktigt kluriga, men att lösa dem gav mig en fantastisk känsla av prestation som nästan gjorde mig beroende. Det var svårt att slita sig från spelet.
Till exempel kan en regel vara att du bara får aktivera två eller tre rutor per rad. En annan regel kan vara att dessa rutor måste ligga intill varandra. Och sedan måste du kombinera båda reglerna för att lösa pusslet.
Det jag älskade var det minimalistiska geometriska gränssnittet, de stämningsfulla linjerna och ljuden, och den belönande, mjuka parallaxrörelsen i bakgrunden när ett pussel var löst.
Vid vissa tillfällen dyker ett tåg upp och passerar i bakgrunden, och smälter perfekt ihop med resten av miljön. Jag var ju trots allt inne i ett biom, så tåget i bakgrunden kan ses som en symbol för den resa jag just hade påbörjat.
Det här är definitivt ett spel för dig som gillar att utmana och vässa hjärnan.
Och även om det ibland kan kännas lite frustrerande, vill jag uppmuntra dig att inte ge upp – för när mönstren börjar visa sig får du en belönande och till och med stresslindrande upplevelse, perfekt för en lugn kväll efter jobbet eller en lat helgmorgon.
Oavsett tid på dygnet, om du älskar pussel och uppskattar minimalistiska gränssnitt med nästan meditativ bakgrundsmusik, då är det här spelet för dig.
Text och Recension av Xanthi Syrakou.
Skribent
