CtrlAltElite

David Cage är en visionär inom spelbranschen. Medan andra spelutvecklare sitter och hypotiserar om vad som ska göra spelvärldens handlingar bättre och mer lättillgängliga, så sitter han och hans medarbetare på Quantic Dreams i Paris och experimenterar. För fem år sedan gav de oss spelet Fahrenheit (Indigo Prophecy för Nordamerikanerna), ett spel som delar väldigt mycket med sin nya släkting Heavy Rain. Där de flesta andra spelutvecklare fokuserar på att göra handlingar mer invecklade (ofta genom diverse plot twists och dylikt) och bilda en bra spelmekanik som avlöser handlingen emellanåt, men David Cage förstår att det inte är där svaret ligger. Det som Quantic Dreams istället har valt att lägga sitt fokus på är att se till att spelmekaniken och handlingen flyter på tillsammans, istället för att alltid ligga separerade, och det fungerar faktiskt ganska bra.

Heavy Rain är ett klassiskt Hollywood deckardrama, där spelaren får följa fyra olika karaktärer genom dagarna före och efter kidnappningen på en pojke som förmodas ha blivit tagen av den ökände ”Origami Killer” som redan har mördat sju andra pojkar under en två-årig period. När spelet tar sin början tar spelaren kontroll över tvåbarnspappan Ethan Mars som genom en standard morgon lär spelaren exakt hur spelet fungerar. Genom knapptryckningar och svepningar med kontrollen och vänstra analogspaken styr man sin karaktärs olika rörelser och även om själva spelmekaniken är ungefär så simpel som den skulle kunna vara så är sakerna man gör för det mesta så varierade att man inte blir uttråkad av dem.

De fyra karaktärerna man kontrollerar under spelets gång är alla unika personligheter och det dröjer inte länge förrän man bryr sig om alla fyras öden. Detta är vad som också skiljer Heavy Rain från majoriteten av handlingsdrivna spel därute (Mass Effect 2 är det största undantaget på senare tid) i och med att alla karaktärerna vid ett flertal tillfällen befinner sig i dödlig fara som definitivt kan sluta med att karaktärens historia får sig ett abrupt slut. Spelet implementerar även ett sparsystem som det i Fable II som direkt efter viktiga ögonblick sparar för att hindra en från att börja om och ”rätta till” saker man är missnöjd med. För Heavy Rain är ett spel som ska vara svårt att förutse konsekvenserna i. I actionsekvenserna kan en felaktig knapptryckningen antingen innebära en snabb död eller bara ett småkomiskt missöde som snabbt återtas. Heavy Rain är ett spel som på standardsvårigheten (som faktiskt är svåraste) ett spel som är lätt att göra misstag i, men om spelaren själv befann sig i en argsint knogjärnsbattalj skulle man väl knappast gå därifrån utan att ha tagit några smällar själv?

Ett av de största problemen med Fahrenheit var att det var fullt av små grafiska buggar, och detta stämmer även överens med Heavy Rain. Karaktärer rör vid varandra på ett plastigt sätt ibland, objekt går igenom varandra och vissa objekt ser allt för klossliknande ut. Dock är de betydligt färre än i ”föregångaren”, och den överlag snygga grafiken och de detaljerade miljöerna gör att dessa saker knappast märks. Dock stannade spelet upp så att enbart ljudet hördes en gång samt att jag inom två timmar efter spelstart lyckades med vad som verkade omöjligt då jag fick se Madison klä av sig helnaken och visa allt medan jag gick runt naken i hennes lägenhet. I slutändan finner jag mig själv i samma sits som för fem år sen, funderande på hur nästa generartions hårdvara kanske har läsningarna till Quantic Dreams problem?

Heavy Rain har ett fantastiskt manus och David Cage borde känna sig stolt över sitt hantverk, för hans dialoger flyter på med samma trovärdighet som de i till exempel Mass Effect 2.  Däremot levereras replikerna av röstskådespelare som lider av ett nästan helt gemensamt problem; de är alla uppenbart inte amerikaner. Att spela ett spel som utspelar sig i USA där nästan varenda karaktär har en brytning blir lätt frustrerande till en början och även om man vänjer sig efter ett par timmar så förblir tanken kvar bak i huvudet. Det hjälper upplevelsen att kännas fabricerad, en känsla som utvecklarna klart verkar försöka bli av med inom spelets första tio minuter. Jag undrar helt enkelt om det verkligen var där budgeten inte räckte till?

Musiken är bra och fyller sin funktion till fullo, den lägger in klassiskt intensiva stycken när stämningen kräver det och blir sympatiskt melodramatiskt när en karaktär känner sig nere. Dock kan den bli lite väl bombastisk vid vissa tillfällen och man kan känna sig aningen förvirrad om varför den är så pass övermäktig.

David Cage har sagt att han önskar att människor enbart spelar igenom Heavy Rain en gång, vilket jag antar innebär är för att han inte vill att man ska plocka isär vad det är som håller spelets narrativa struktur ihop. Jag kan dock säga att jag inte ser detta som ett problem, för även om det är sant att Heavy Rain precis som vilken bra deckarhistoria som helst lämnar ett mycket starkare intryck första gången så är det ett spel som kan vara roligt att utforska ett flertal gånger. Det finns klara brister i upplevelsen och om man har otur kan man lätt hamna i en situation där alla karaktärer får sig ett hemskt slut, men Heavy Rain är en frisk fläkt i en spelvärld där mer och mer tid och pengar läggs på att spränga upp allt istället för att diskutera och analysera. Heavy Rain är om något ett perfekt exempel på hur bra ett spels handling kan vara utan att utspela sig i en fantasivärld. Heavy Rain är charmigt, läskigt, spännande och sorgligt; alla känslor som en bra film eller TV-serie ska lyckas få en att känna, och på så sätt är Heavy Rain en fullträff.

Trots några oslipade kanter är Heavy Rain ett spektakulärt spel som engagerar kraftigt. Handlingen kompletteras perfekt av ett manus som är trovärdigt, skådespeleriet är (trots problem med brytningar) riktigt bra för det mesta och grafiken är ofta riktigt snygg. Fahrenheit var bra, och Heavy Rain är bättre, jag hoppas att Quantic Dreams formkurva fortsätter såhär, för i så fall kan deras nästa spel mycket väl vara spelet jag drömmer om.

Grafik: 8/10

Ljud: 8/10

Kontroll: 8/10

Gameplay: 8/10

Hållbarhet: 8/10

Slutbetyg 8/10

”David Cage, jag är amerikan och skådespelare. Gör oss båda en tjänst och använd mig i ditt nästa spel!”