Dinegrim

joel@dinegrim.net

Joel Dinegrim har följt spelbranschen och spelutveckling i snart femton år med den ena foten i indievärlden och den andra bland förläggarjättarna. Han arbetar i dagsläget som QA på Starbreeze Studios i Uppsala. Han tycker inte att det var bättre förr och anser att variationen på spel idag är större än någonsin. Han anser att Bub är bättre än Bob, att Kirby klår Mega Man och att Probotector är coolare än Contra.

22

augusti 2010

Skrivet av:
Dinegrim

Publicerad i:
Events
Microsoft
Notiser/Nyheter
PC
Preview
Sony

Gamescom: Call of Duty: Black Ops singleplayer intryck

Vi bjöds in av Activision för att få en demonstration av Call of Duty: Black Ops singleplayerkampanj.

Två uppdrag visades upp. Det första utspelade sig i Vietnams träskdjungler. Starkt regnfall dämpade alla ljud och gav huvudkaraktären och två kollegor möjligheten att ta sig an fienden i det tysta. En kollega signalerar med händerna att vi ska ta oss in i en hydda genom ett fönster. Försiktigt smyger vi in och hittar en sovande fiende. Kniven åker fram, och i en aningen obehaglig scen tystas soldaten. Vi beger oss vidare, ned i vattnet för att nå nästa mål. Soldater som tittar ut genom fönstren måste undvikas.

Vi sluter upp med andra soldater och genomför ett fullskaligt anfall mot byn. På bara några sekunder går stämningen från det försiktiga till det bombastiska och eldstriden är i full gång. Vi slår ut en AA-kanon och förstärkning anländer via helikopter. Striden fortsätter uppför en kulle där de sista husen rensas. På husets baksida hittar vi en lucka. En granat slängs ned, och kort efter beger vi oss ned i mörkret. Eldstriden ovanför dör ut. Under luckan finns en lång gång utan belysning. Vi drar fram en ficklampa och tar oss sakta vidare. Tempot är mycket lugnare, stämningen mer klaustrofobisk. Plötsliga och nästan ljudlösa anfall från fienden blir skärrande avbrott.

Variationen i tempo under uppdraget är riktigt imponerande och känns som klassisk Call of Duty i bästa stil.

I det andra uppdraget har man just flytt från fångenskap tillsammans med en annan soldat. Vi börjar i en glänta i djungeln där en HIND-helikopter står parkerad och vaktad av soldater. Vi gör oss snabbt av med motståndet och hoppar in i helikoptern. Strax befinner vi oss ovanför djungeln och flygandes genom en dalgång. Vi tar ut båtar och militärstationer. Man har full kontroll över helikoptern, inte bara kanonerna. Militärkonvojer slås också ut och plötsligt dyker andra helikoptrar upp. Överlag känns uppdraget svagt, som om dom inte vet hur dom ska applicera den välregisserade Call of Duty-designen på den här sortens gameplay. Både banupplägget och spelsättet har vi sett ett dussin andra spel, och inget här får det att stå ut märkvärt.

Även om uppdraget i helikoptern var svagt så gav det första uppdraget mersmak, och är vad Call of Duty i singleplayer gör bäst: stylistiska actionsekvenser med stark och välkontrollerad variation. Ingen situation är exakt den andra lik, och dom påkostade detaljerna i både smygsekvenser och actionstrider lyfter spelet upp till den förväntan vi nu för tiden har på Call of Dutys singleplayer.