Dinegrim

joel@dinegrim.net

Joel Dinegrim har följt spelbranschen och spelutveckling i snart femton år med den ena foten i indievärlden och den andra bland förläggarjättarna. Han arbetar i dagsläget som QA på Starbreeze Studios i Uppsala. Han tycker inte att det var bättre förr och anser att variationen på spel idag är större än någonsin. Han anser att Bub är bättre än Bob, att Kirby klår Mega Man och att Probotector är coolare än Contra.

augusti 2010

Skrivet av:
Dinegrim

Publicerad i:
Nyheter

Gamescom: Bioshock Infinite, intryck

När trailern för Bioshock Infinite släpptes häromveckan var det lätt att känna sig skeptisk. ”Rapture bland molnen” kändes som ett fånigt koncept där man bara ville mjölka pengar från varumärket. Efter en demonstration bakom lyckta dörrar på Gamescom är Bioshock Infinite kan vi lova att Bioshock Infinite definitivt är ett spel att hålla ögonen på.

Bioshock Infinite utspelar sig 50 år innan första spelet, och verkar inte på något direkt sätt kopplat till resten av serien. Världen har just introducerats till moderna under som telefonen, bilen, elektricitet. USA vill visa upp sina teknologiska framsteg för resten av världen och bestämmer sig för att bygga en flygande världsmässa, staden Columbia; istället för att omvärlden behöver bege sig till världsmässan så åker Columbia runt Jorden och visar upp USAs tekniska mästerverk. Självklart går något fel. Columbia visar sig ha massiv eldkraft och blir indragen i en internationell incident. USA frånsäger sig alla kontakter med Columbia och staden försvinner upp bland molnen.

Spelaren tar sig an rollen som detektiven Booker DeWitt, som får i uppdrag att bege sig upp till Columbia och leta reda på Elisabeth, en kvinna som kidnappats och förts till den flygande staden. Det visar sig att Elisabeth är en central del i Columbias konfilkt och situation, och tillsammans behöver dom fly från staden.

Demon som visades gjorde det direkt tydligt att Columbia inte bara är ett nytt Rapture. Böljande kullerstensgator kantas av grönskande träd och täcks av solljus från den klarblå himlen. Stenhusen kan nästan beskrivas som pitoreska. Här och var bryts harmonin av affischer med rasistiska texter som ”We must all be vigilant to ensure the purity of our people.”

Spelaren blir plötsligt anfallen av två invånare. En flock korpar skickas mot Booker och han tar ett närliggande gevär för att försvara sig. Den ena fienden flyr genom att slänga upp en krok på ett berg-och-dal-baneliknande spår som går genom staden. Booker kastar den andra fienden över kanten, och får tag på en flaska med ett korphuvud som kork. Han tar en klunk, och plötsligt svärmar korpar till hans armar. Spelaren har fått Infinites version av en plasmid.

Striden fortsätter över och runt byggnaderna. Hooker ger sig efter den första fienden och stöter på både fler aggressiva invånare och Elisabeth, kvinnan som han söker. Elisabeth slänger upp ett stor regnmoln över fienderna och Hooker skjuter in blixtar i det som direkt sprider sig till alla fiender i närheten. Elisabeth använder sin telekinesi och sliter upp närliggande trälådor, drar upp stekpannor och järngrytor och smälter ihop dom till ett glödande metallklot i luften. Hooker använder sina krafter och trycker iväg klotet mot en barrikad som snabbts sprängs bort.

Hooker och Elisabeth flyr ut på en bro men blir stoppade av en Big Daddy-liknande best. Dom stoppar den genom att rasera halva bron och fienden faller ned genom molnen. Plötsligt hörs ett stort vrål, och på ett hustak i närheten landar vad som bara kan beskrivas som en överdimensionerad Big Daddy med vingar. Och här slutar demon.

Det genomgående filosofiska temat är fortfarande okänt, men några ledtrådar gavs. Bioshock 1 utforskade extremerna av att basera ett samhälle på den starka individens bedrifter. Uppföljaren fokuserade istället på vad som händer om individen läggs helt åt sidan för samhällets bästa. I Bioshock Infinite började Columbia som en symbol för nationell storhet, och det tycks ha tagits till någon slags överdrift i sin rasistiska propaganda. Exakt hur Elisabeth och Hooker DeWitt passar in i bilden är osäkert, men då huvudkaraktärerna i dom tidigare spelen hade en central roll i omgivningarnas historia så är det inte omöjligt att en och annan detalj i Hookers bakgrund visar sig vara relevant.

Bioshock Infinite behåller mycket av sitt arv men lyckas samtidigt ge ett anorlunda intryck. Det finns ”plasmids,” ”Big Daddys” och andra inslag som skriker Bioshock. Samtidigt hjälper dom ljusa miljöerna och stora vyerna att skapa en unik känsla, helt separat från havsbottnens Rapture. Inget droppande vatten, inte trasiga byggnader överväxta av alger. Colombia ger mer intrycket av en stad man själv kan tänka sig att bo i, åtminstone till ytan sett. 2K siktar på att släppa det under 2012, låt den otåliga väntan börja.