Dinegrim

joel@dinegrim.net

Joel Dinegrim har följt spelbranschen och spelutveckling i snart femton år med den ena foten i indievärlden och den andra bland förläggarjättarna. Han arbetar i dagsläget som QA på Starbreeze Studios i Uppsala. Han tycker inte att det var bättre förr och anser att variationen på spel idag är större än någonsin. Han anser att Bub är bättre än Bob, att Kirby klår Mega Man och att Probotector är coolare än Contra.

21

februari 2010

Skrivet av:
Dinegrim

Publicerad i:
Events

Castlevania The Concert – intryck från en unik konsert

Bland dom lätträknade spelserier som bibehållit sin populäritet ända sedan 8-bit-eran märks ofta bra musik som ett genomgående tema. Castlevania är inget undantag, och  tillsammans med sin ibland enerverande svårighetsgrad och sina pisksnärtande hjältar är  musiken ett av seriens absoluta kännetecken.

Då är det kanske inte så förvånande att Levande Musik följer upp sin Final Fantasy Vocal Collection med en storskalig konsert baserad på Draculas odödliga  ondska och Belmontsläktens eviga kamp för godheten.

I Stockholms fullsatta Konserthus står närpå 1 600 personer och ger – för tredje gången under föreställningen – stående ovationer till Michiru Yamane, kompositören bakom flera av Castlevania-seriens största kompositioner. Elegant klädd och med en timid uppsyn bugar hon sig generat inför publikens uppmärksamhet.

Hon har just rest sig upp från en konsertflygel där hon tillsammans med Stockholms Ungdomssymfoniorkester och ett rockband framfört en förlängd version av Waltz of  the Pearls från Castlevania: Symphony of the Night. Publikens jubel lägger sig till slut  och konsertens huvudarrangör David Westerlund kliver igen fram till mikrofonen – iklädd  full Dracula-outfit.

Man visste tidigt att det skulle bli en speciell konsertupplevelse när kvällen inleddes med att den Dracula-utklädde huvudarrangören rullades in på scenen i en kista, när  medproducenten Erik Eklund uppklädd till Simon Belmont satte sig vid konserthallens gigantiska orgel och när man märkte dom spindelnätstäckta skeletten på främre läktaren.  En otrolig entusiasm genomsyrar det hela, inte minst när David mellan varje stycke ställer sig vid mikrofonen och möter kvällens publik.

Det märks att han älskar Castlevania och seriens musik. En nervös glöd hörs i hans röst när han pratar om pianostycket baserat på Castlevania 2 till GameBoy som strax ska framföras. Samma glöd omsätts sedan till toner på elpianot, och med ett nästan busigt leende på läpparna smyger han in ett och annat klassiskt GameBoy-ljud under framträdandet. Bland publiken råder det ingen tvivel om att den här mannen är ett fan precis som dom själva och att den storslagna orkestermusiken dom får höra är skapad med ren kärlek och entusiasm.

Majoriteten av styckena under kvällen känns som ordentligt genomarbetade versioner snarare än stela direktöversättningar av originalstyckena. Det är svårt att inte ryckas med när en elgitarr plötsligt blandas med orkesterns fioler och cellos samtidigt som den massiva orgeln ger det hela en extra gotisk känsla. Variationen mellan styckena förstärks med solon för sång, piano, orgel, cembalo och fiol.

Under två akter och nästan tre timmar får vi höra stycken från inte mindre än elva Castlevania-spel, mycket från början skrivna av Michiru Yamane och här översatta till en intressant och medryckande konsertkväll. Det är nog inte ofta man får se så här många ungdomar stå upp och jubla entusiastiskt över klassisk musik, men David Westerlund och dom andra inblandade har hittat en perfekt inkörsport.

Kvällen led ibland av bitvis dålig ljudmix och några stycken som hade kunnat vara mer distinkta, men dom här skavankerna kom inte på något sätt i vägen för en fantastisk konsertkväll i nostalgins anda.

- – -
Håll även ögonen här på CtrlAltElite.se för en uppskrivning av presskonferensen inför konserten, där Michiru Yamane, David Westerlund och dom andra inblandade svarar på frågor som hur Michirus första dag på Konami var, varför hon tycker om svenska 50-lappar, Davids kommande spelmusikprojekt, och mer!