studio23

David.Meyer@ctrlaltelite.se

David Meyer har spelat tv-spel så länge han kan minnas. Till favorit genren är Rpg's på topp, allra helst Japanska sådana. Final Fantasy 6 kommer alltid vara bättre än nummer 7. Mest spelade spel är Battlefield 2 som han lagt 1200timmar på (Han kan inte bestämma sig om han är stolt eller ej) Han är även chef för CtrlAltElite och ses ofta på olika Events och håller även i Momentum Podcast tillsammans med Andreas Westman.

oktober 2009

Skrivet av:
studio23

Publicerad i:
Recensioner
Sony

Recension: Valkyria Chronicles

Storyn året är 1930 och (E.W.II) det andra Europeiska kriget bryter ut,mellan stor makterna imperiet och Federation.
Och det neutrala Gallia hamnar såklart i kläm och blir invaderat kort därefter.
Imperiet slår till först mot Gallia och den unga löjtnanten Welkin Gunther tvingas till reträtt, medan han ser imperiet marschera in i huvudstaden finner han sig förutom underlägsen i antal trupper också att imperiet jobbar tillsammans med en ras kallad Valkyria, en ovanlig och mystisk ras, Welkin måste nu förlita sig på sina strategier och list för att ta sig hem igen.

Grafiken är stundtals så vacker att jag glömmer bort att jag spelar ett tv-spel!, jag vet att jag tjatat om vackra spel, tecknade spel värmen dom ger ifrån sig osv.
Men det är inte lätt, ens sinnen är ju öppna för nya saker hela tiden och Valkyria Chronicles trots att det är från 2008 bjuder på en fest för både öga och sinne.
Dock förekommer det några få fula grafik glitchar under stridens hetta, karaktärer blinkar, viker sig mm. men det är inget som direkt förstör upplevelsen.

Akvarell är ordet som passar in här och jag njuter hela tiden!
Tommy och jag hade nyligen en diskussion angående ansiktsuttryck på manga inspirerade karaktärer i spel, och han ansåg att det oftast (vilket jag kan hålla med om) är svårt att förmedla känslan av sorg, lycka mm. i spel som använder just den typen av konst, men i Valkyria Chronicles stämmer inte detta, jag tycker Sega har lyckats otroligt bra att ge karaktärerna både djup och inlevelse.
Spelet använder PhysX från Nvidia och det kanske är det plus grafik motorn: Canvas som gör skillnaden (Grafik motorer har aldrig varit min kopp med te)
Snyggt är det i alla fall och på en skala som får mig personligen att tappa hakan.

Ljudet är helt underbart, symfoni orkestrar i all sin ära och dom olika rösterna karaktärerna har fungerar perfekt och ger en otrolig känsla av närvaro, det är viktigt att musiken är bra i såna här spel och minst lika viktigt att karaktärerna inte är livlösa, tråkiga och saknar trovärdighet.
Som tur är lider inte Valkyria Chronicles av detta alls och spelets ljud är en ren fröjd för öronen.

Gameplayen Är invecklad men inte för svår, det är ett rollspels inspirerat strategi spel.
Det går t ex inte att gå runt på en karta, utan här är det uppdelat i olika kapitel i en bok som du spelar dig igenom, några är bara story influerade medan andra är både story och resulterar i strid.
Du kan köpa uppgraderingar och annat till dina karaktärer och du får erfarenhets poäng för striderna hur mycket du får beror på hur bra du spelat,och dom använder du i sin tur använder för att lära dig nya färdigheter såsom: mer liv, bättre prick säkerhet osv.
Det funkar alldeles utmärkt och bladningen känns väldigt bra, men som sagt kan det ta en timme med inlärnings kurvan om du ej spelat något liknande förr.

Kontrollen är inte speciellt komplicerad alls, du väljer vilken karaktär du vill styra med X och sedan går du med den valda karaktären från punkt A till punkt B (alltså dit fienderna är) detta görs med den högra analoga spaken, när du är framme vid dit mål siktar du med L1 eller R1 och sedan X igen för att skjuta, efter detta val kan du beroende på hur mycket Action points du har kvar välja att t ex ta skydd eller retirera bakåt från fiendernas eld,
det låter mycket men jag lovar att du kommer in i det efter max en timme och då är det som du spelat det under flera år